"Utan titel"

När vi hade träffats innan teatern så hade jag ingen aning om vad det var eller vad som skulle komma. Jag visste inte ens att det var en enmansföreställning förrän han gick upp där ensam och började. Hursomhelst så tycker jag att Ardalan Esmailis gjorde det hela väldigt bra och jag blev väldigt imponerad på hans bemötande med publiken, vilket starkt bidrog till teaterns helhet. Vissa av skämten kanske blev lite väl utdragna, men publiken verkade gilla det så det var väl bra. 

Jag tycker att Ardalan Esmailis mycket väl lyckas berätta historien om "sig själv" och hur de blir påverkade och hjärntvättade av skolan och regeringen i Iran och jag tycker att det var den delen som var mest intressant i hela föreställningen, för sedan när han berättade om när han och hans familj kom till Sverige och det som följde därefter kändes på något sätt redan gjort. Det finns säkert massvis av teatrar, böcker, filmer o.s.v. om situationen i Iran men för mig personligen så blev intrycket av teaterns första halva starkast. 

Jag tycker att föreställningen var väldigt intressant och jag har alltid varit intresserad av andra kulturer så jag fann det väldigt fascinerande att få höra om situationen där, deras levnadssett o.s.v. Sen tycker jag att ibland blev hans sätt att framföra i längden blev lite väl enformigt och inte så intressant med bl.a. dem repetitiva och utdragna skämten. Kort sagt tycker jag att innehållet var väldigt bra och hans sätt att förmedla det på också, men i längden blev det lite väl bort tramsat eller utdraget, åtminstone i början.