Babel

Om jag var tvungen att välja mellan att läsa antingen Jonas Gardells "Torka aldrig tårar utan handskar" eller Jonas Hassen Khemiris "Jag ringer mina bröder" så hade jag nog valt den sistnämda. Dels för att jag tycker handlingen i den verkar spännande men dels också för att jag gillar hur Jonas Hassen Khemiri skriver och lyckas få med så mycket på så få sidor och hur han alltid beskriver allt på lite annorlunda sätt än vad dem flesta andra författare gör.

Jag skulle även vilja läsa "Torka aldrig tårar utan handskar", men den är lite väl lång och omfattande för min personliga boksmak. Jonas Gardells bok har även den en handling som jag tycker verkar väldigt spännande och jag tror verkligen att det är en jättebra bokserie som men som sagt är den lite för lång för min smak så för mig skulle det räcka med att se tv-serien.

Den ovillige fundamentalisten

"Den ovillige fundamentalisten" är en roman av Mohsin Hamid som kortfattat handlar om Changez, en ung pakistanier som kommit från Pakistan till USA för att studera och som sedan fått ett högt prestigefyllt jobb hos Underwood Samson, ett företag som värderar andra företag. Changez lever ett bra, lyckligt liv när plötsligt terrordåden på World Trade Center inträffar och hela hans liv får en vändning.

Under lektionen då vi diskuterade boken så tog vi upp några av bokens teman och mönster och temat som gjorde starkast intryck på mig var generalisering och hur man så lätt dömer folk och placerar dem i fack utan någon rättvis bedömning. Jag tycker att det är ett väldigt intressant och viktigt ämne dels för att Mohsin Hamid tar upp det väldigt bra i boken och skriver om det väldigt snyggt och dels för att man blir väldigt berörd av hur Changez upplever bemötandet han får efter terrordåden så man får en väldigt bra insyn om hur det är att vara drabbad av generalisering  Detta är ett ganska uppenbart och centralt tema i boken eftersom att det tydligt visas hur nästan alla muslimer och araber efter terrordåden i USA stämplas som terrorister och det är dels det bemötandet som får Changez att börja tänka mer fundamentalistiska tankar och verkligen tänka över vad som är viktigast; att vara sann vid ens identitet eller att leva en lögn.

En annan sak i boken som fick mig att tänka var hur olik Changez verkar i bokens två parallella historier. I boken får man nämligen läsa om hur Changez, som sitter på en café i ena handlingen och talar med Amerikan om sin tid i USA, låter väldigt säker och utstrålar en väldigt stark personlighet. När han sedan berättar om sig själv och sina erfarenheter i USA så får man en motsatt uppfattning om honom och hans identitet. Han verkar kall och inte utstråla en särskilt stark personlighet i sitt beteende och agerande, till skillnad från när man får höra hur han berättar och vad han tänker.

"Utan titel"

När vi hade träffats innan teatern så hade jag ingen aning om vad det var eller vad som skulle komma. Jag visste inte ens att det var en enmansföreställning förrän han gick upp där ensam och började. Hursomhelst så tycker jag att Ardalan Esmailis gjorde det hela väldigt bra och jag blev väldigt imponerad på hans bemötande med publiken, vilket starkt bidrog till teaterns helhet. Vissa av skämten kanske blev lite väl utdragna, men publiken verkade gilla det så det var väl bra. 

Jag tycker att Ardalan Esmailis mycket väl lyckas berätta historien om "sig själv" och hur de blir påverkade och hjärntvättade av skolan och regeringen i Iran och jag tycker att det var den delen som var mest intressant i hela föreställningen, för sedan när han berättade om när han och hans familj kom till Sverige och det som följde därefter kändes på något sätt redan gjort. Det finns säkert massvis av teatrar, böcker, filmer o.s.v. om situationen i Iran men för mig personligen så blev intrycket av teaterns första halva starkast. 

Jag tycker att föreställningen var väldigt intressant och jag har alltid varit intresserad av andra kulturer så jag fann det väldigt fascinerande att få höra om situationen där, deras levnadssett o.s.v. Sen tycker jag att ibland blev hans sätt att framföra i längden blev lite väl enformigt och inte så intressant med bl.a. dem repetitiva och utdragna skämten. Kort sagt tycker jag att innehållet var väldigt bra och hans sätt att förmedla det på också, men i längden blev det lite väl bort tramsat eller utdraget, åtminstone i början.

Men vad vill jag minnas

Min grupp läste och analyserade "Men vad vill jag minnas" av Mattias Alkberg på lektionen. Dikten handlar om en person uppmanar en annan person att tänka på minnen, dess betydelse i nuet, vad man väljer att minnas och vad man faktiskt minns och den fick mig verkligen att börja tänka på frågor om minnen som t.ex.  vad man egentligen minns av händelser och hur väl man minns det. Det fick mig senare också att börja vilja ta vara på minnen så att dem inte försvinner, för de gör det mycket snabbare än man vad man tror!

Det här inlägget kanske blev lite väl kort men jag missbedömde tiden och hann aldrig skriva förrän nu ikväll och nu är jag trött så om jag skriver mer nu så är risken att det blir dåligt och sluddrigt ganska stor..

Hanna, Huset, Hunden

När Katarina först höll upp boken så blev jag lättad och trodde att det var en enkel, inte så djup, barnbok och inte en svår och djup roman som jag först hade förväntat mig när jag fått veta att vi skulle läsa en hel bok och sedan ha ett boksamtal om den i ett enda pass. Mitt intryck ändrades dock efter att vi läst boken.

När vi läste boken så var mina känslor om den delade. Jag tyckte, som jag tror att de flesta tyckte, att den var lite annorlunda, men jag gillade den ändå. Den påminde mig om den klassiska barnboken "Vem ska trösta Knyttet?" av Tove Jansson. Varför vet jag inte, men jag fick en liknande känsla när jag läste Hanna, Huset, Hunden som jag fick när jag läste den. Hanna, Huset, Hunden verkade hursomhelst vara lite mörk och otydlig för att vara en barnbok. Det var många saker i den som jag inte förstod och den verkade inte särskilt anpassad för barn. 

Men när vi sedan gick igenom boken tillsammans och började gå igenom vad som faktiskt fanns i boken och vad det kunde representera så började jag förstå boken mer och mer och plötsligt så hade jag fått en helt ny bild av boken. Jag tyckte att boken var en mycket genomtänkt, anpassad bok som verkligen riktade in sig till barn som växer upp och får fler och fler erfarenheter och så småningom växer upp. Jag tror även, som Jonathan sade under boksamtalet, att man måste ha ett väldigt öppet sinne, vilket barn ofta har, för att förstå den här boken och även om ett barn kanske inte skulle tolka boken exakt som vi gjorde så skulle de ändå nog kunna associera boken på andra, vettiga, sätt. 

 

The Logical Song

The Logical Song

Detta är enligt mig en av dem bästa låtarna som handlar om identitet. Det eftersom att den tar upp hur en ung man, först som ung ser världen som en vacker och utopisk plats men senare "skickas iväg för att läras vara förståndig, logisk, ansvarsfull och praktisk", vilket jag tolkar som att han lärs, eller snarare tvingas, ändra sin personlighet för att passa in i ett samhälle där han förväntas vara på ett speciellt sätt och nästan inte ens kontrollera sig själv. Trots det så väcks dessa frågor om vem han är och vad han egentligen lärt sig inom honom.

Jag tycker att denna låt väldigt bra speglar hur ens identitet påverkas av olika utomstående som egentligen inte har något med ens identitet att göra. För att när olika människor trycker ens hjärna full med massa tankar om hur vi ska tänka och om vad så är det inte konstigt att man blir förvirrad. Detta är väldigt aktivt idag, kanske mer än någonsin, med tanke på medians inflytande på alla ungdomar.



When I was young, it seemed that life was so wonderful,
a miracle, oh it was beautiful, magical.
And all the birds in the trees, well they'd be singing so happily,
joyfully, playfully watching me.
But then they send me away to teach me how to be sensible,
logical, responsible, practical.
And they showed me a world where I could be so dependable,
clinical, intellectual, cynical.

There are times when all the world's asleep,
the questions run too deep
for such a simple man.
Won't you please, please tell me what we've learned
I know it sounds absurd
but please tell me who I am.

Now watch what you say or they'll be calling you a radical,
liberal, fanatical, criminal.
Won't you sign up your name, we'd like to feel you're
acceptable, respecable, presentable, a vegtable!